Det sista ordet jag skrev är livet. Ironiskt. Jag sitter och fäller tårar av värme och kärlek. Just nu finns det en stor sorg som tynger mitt hjärta och det gör så ont. Idag är det en vecka sedan jag förlorade en vän jag haft vid min sida genom hela livet. Han var stenhård men också världens snällaste och kommer alltid att vara en förebild för mig. Jag läser alla mail från honom, jag ser på bilder av honom och vill inte acceptera att han lämnat oss.

Jag vet att det inte finns något nu, bara ett då. Så många minnen, foton i huvudet av tillfällen och skratt. Med minnen ska vi prata, minnas och dela dig tillsammans med andra.