and here we stand as one

Nu har vi hittat tillbaka till Bangla igen efter 4 dagar hemma i Uddevalla. Det var mysigt att vara hemma och träffa människorna man saknat. Fick äntligen krama om Jessica igen och skratta med henne. Det är sånt man behöver. Nu jobbar vi alla tre för fullt och snart börjar sportlovsveckorna så då får vi äntligen mycket att göra.

Idag när jag skulle checka in en gäst så visste han inte i vilken stuga han skulle bo eller vilket bokningsnummer han hade så jag fick helt enkelt be om hans namn. Då sa han Mikael Alfredsson. Hur ironiskt är inte det? Önskar bara att det var min Mikael Alfredsson som stod där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0