Skickade precis iväg ett sms till Jessica "Hej! Är vi sämst?" och jag tror dessvärre att jag vet svaret på den frågan. Förstår inte hur svårt det skall vara att träffa en av sina närmsta kompisar. Ett problem är tiden. Jag vet inte men det känns som att den bara flyger iväg. Inte nog med att det redan, ja redan, är juni så känns det precis som att vi flyttade hem ifrån Branäs. Men på ett eller annat konstigt sätt känns det som att Branäs aldrig har hänt. Tänk att jag delade lägenhet med Josef och Cara en hel vinter, träffade massa människor som man tog förgivet då men som man nu inte vet när man ser igen.



Annars så.. hela helgen bestod av jobb och avslutades med en överraskning. Meningen var att Micke skulle hämta mig efter jobbet så skulle vi hem och bara ta det lugnt eftersom att jag var så trött. Men han kom aldrig och sa att jag skulle gå hem till mig sålänge istället. Så jag går hem och där står han med massa tända ljus och mat som han lagat. Behöver jag ens skriva att han är bäst i världen? Efter maten satte vi oss på balkongen och så sa han "Ska vi gå upp på taket?" Som om jag inte skulle våga. Så där satt vi.. i säkert två timmar och titta på solnedgången samtidigt som vi drack upp min champagne som jag fick i 20 års present (Tack Johan och Amin!)  haha. För att sammanfatta världens längsta inlägg.. inte konstigt att tiden går så fort.